Förbundsdagen sade 'Jawohl', och Europas riktning vände
Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 18.3.2025 kl. 18:48 CET. Observera att den automatiska översättningen av innehållet för närvarande endast täcker den text som visas här och kan innehålla fel. Du kan ge feedback gällande kvaliteten på översättningarna och eventuella fel här.
Tisdagen var en viktig dag för tillväxtutsikterna för euroekonomin. Den tyska förbundsdagen antog ett lagförslag om att lätta på den konstitutionella skuldbromsen. Samtidigt möjliggörs ett massivt investeringspaket på 500 miljarder euro och, om nödvändigt, en rättvis ökning av försvarsutgifterna.
Att överge skuldbromsen är en tydlig kursändring i Tysklands ekonomiska politik, som är känd för sin konservatism. Skuldbromsen har visserligen åsidosatts tidigare – nämligen under coronapandemin – men då handlade det om en tillfällig åtgärd. Nu planeras investeringarna för minst de kommande tio åren. Normalt sett skulle en sådan takt av offentlig skuldsättning väcka kritik, men i Tysklands fall finns det bokstavligen utrymme för detta. Euroområdets största ekonomi är sedan länge känd för sin ”åtstramningspolitik” och har haft en mycket långsam skuldsättningstakt jämfört med andra stormakter.
Ökningen av offentliga investeringar ses också positivt eftersom 1) en ökning av offentliga investeringar genom skuldfinansiering anses vara ett relativt effektivt sätt att stötta den ekonomiska tillväxten (multiplikatoreffekten är klart över 1), och Tysklands åtgärder väntas gynna hela euroområdet. Jag nämnde i förra veckans makroöversikt de potentiella effekterna av Tysklands kursändring, och här följer en repetition av detta.
Investeringspaketet inom infrastruktur uppgår till 500 miljarder euro, och dess effekter på den tyska ekonomin (och indirekt på övriga euroområdet) är betydande. I praktiken skulle det innebära att investeringarna ökar med 1 % av BNP årligen under de kommande 10 åren. För innevarande år kommer effekterna sannolikt inte att konkretiseras i någon större utsträckning, eftersom exempelvis planeringen av investeringarna tar tid. Enligt Bloombergs modellering skulle tillväxten synas nästa år som en ökning av BNP med 1,35 procentenheter (multiplikatorn för offentliga utgifter är vanligtvis över 1). För hela euroområdets BNP skulle investeringspaketet enligt beräkningar ge en ökning på 0,4 procentenheter år 2026. Därefter beror effekterna till stor del på vad investeringarna riktas till. Och detta gäller enbart investeringspaketets del.
Källa: TS Lombard
Ökningen av försvarsutgifter, som nu också står i centrum för Tysklands ekonomiska politik, skulle ha en annan och potentiellt stor effekt på ekonomin. Kielinstitutet för världsekonomi uppskattar att BNP inom euroområdet skulle växa med 0,9–1,5 % i ett konservativt scenario, om försvarsutgifterna höjs till 2–3,5 % av BNP. Även denna effekt skulle vara betydande, även om det finns många rörliga faktorer – allt från vad pengarna används till, till nivån på investeringar i produktutveckling och graden av tillväxt i den egna industrin. Hur som helst visar dessa beräkningar att potentialen i en kursändring i den ekonomiska politiken för ett land av Tysklands storlek är enorm, och kan bidra till att lyfta euroekonomin ur den långvariga tillväxtsvackan under de kommande åren. Merz har satt fart på saker.