Döden och räntan

”Åååååhhh, neeeeeeeeh jag är verkligen INTE intresserad, krystar trettonåringen fram. Svaret kunde appliceras på otaliga frågor och diverse teman. Denna gång handlade frågan om ovannämnda tonåring, dvs min egen son, alls var intresserad av att se utvecklingen på den egna aktieportföljen iom att jag satt bänkad framför skärmen med nätmäklarens vy öppen.
Sekvensen kunde spelas upp ur någon pjäs, typ ”scener ur ett liv med tonåring”. Svaret, inklusive de långt utdragna vokalerna är mer eller mindre standardfraser i vardagen numera. För en par år sedan kunde svaret lika gärna ha varit Ja!
Att flera inbjudningar till tillfällen som ”Hur ska man tala med ditt barn om pengar och sparande?” ”Vill du få tips om hur du talar ekonomi med ditt barn?” på senare tid dykt upp i min inbox känns nästan som ett hån. I mitt stilla sinne har jag tänkt ”lätt för er att säga.. jag vill gärna veta hur talar man med en tonåring överhuvudtaget”..
Min tretton- snart fjortonåring, är naturligtvis den underbaraste i världen, men att få igång en konversation på ett ämne som inte ligger honom själv allra närmast om hjärtat, är lika smärtsamt och långsamt som att försöka få en koala att sprinta, eller att sälja biljetter till bevittnandet av målfärgstorkning.
Då sonen var yngre var det betydligt lättare att nå fram. Jag kommer tydligt ihåg hur gossen, då runt 6-7 år, plötsligt deltog i en diskussion om något aktuellt inköp vi funderade på finansieringen till, glatt inflikande: ”Mamma, först måste man förtjäna pengar, sedan skall man spara pengar, sedan investera pengar. Investerade pengar blir fler över tid”.
Det är sådana gånger man inser att något av det som sagts gått hem, åtminstone i någon form. Uppnådda tonår till trots hade jag, nästan 😊, en liknande stund vid köksbordet med sonen för ett tag sedan.
Vi talade om vikten av pålitlighet och vem man kan lita på. ”Pappa och dig” svarade sonen och jag blev alldeles varm i hjärtat. ”Er kan jag alltid lita på”. ”Ja, min son”, svarade jag, lite sådär extra rörd som man kan bli vid denna typ av viktiga konversationer. Sonen fortsätter: ”ni är lite som döden och räntan”… - Hur menar du?, frågar jag tillbaka medan jag desperat försöker hålla fast vid den varma och mysiga känslan jag hade nyss.
”Sådär att man inte kommer undan. Döden finner en alltid till slut, oberoende vem du är, eller var du försöker gömma dig. Samma sak gäller räntan. Ingen som lånar kommer undan. Den skall alltid betalas, vem än du är.” Efter en liten konstpaus fortsätter sonen: ”Eller skatten… samma sak gäller för skatten. Ingen kommer undan.”
Denna text är skriven av ren medkärlek till alla er andra föräldrar, gudföräldrar, fastrar, mostrar, farbröder, farföräldrar osv, som trots sengångaraktigt mottagande fortfarande, liksom jag själv, försöker sitt bästa, dvs ”talar ekonomi med barnen”.
Ge inte upp – ibland kommer det ljusstunder.
Hälsningar Döden eller räntan (eller kanske skatten) 😂
Popular Articles




